Rostock - Visan
Skriven av släktens äldsta, Emma Johannesdotter till släktmötet i Rostock den 22 juni 1952.
Melodi: skillingtrycket "I låga ryttartorpet"
Den glada Rostock-släkten sig samlar här idag
Från många skilda trakter av yrken alla slag.
Här Petter Samuel Nilsson blev släktens huvudman
Jag minns ej farfar mycket, nej, bara lite grann.
Min farmor Catarina i minnet har jag än
Hon var en strävsam kvinna och barnens goda vän.
När vi till Rostock kommo att farmor hälsa på
Det var för oss ett nöje, det kan man ju förstå.
Min farfar har var bonde och framåtanda fanns
Här åtta barn de fingo, men allting gick med glans.
De blevo goda kvinnor och redobogna män
Till heder för de gamla, som hade fostrat dem.
Min far Johannes Pett(er)son, jag nämner något om,
Ty många uppdrag fick han var än han gick o kom
För kyrkan och kommunen han varmt intresse tog,
auktionsuppdrag mm - det fick han mer än nog.
Och äldsta dotter, Stina, en vacker flicka var,
Hon hemma hjälpte mor sin, tills friaren hon tar.
Sen var det farbror Frans, till Amerikat han for
Det sägs han där blev präst om ej kyrkofader stor.
Därnäst kom farbror Kalle, och han blev bonde han,
Min faster Hanna även hon en bonde fick till man.
Vid denna näring också Johan och August blev
Fast andra yrken brevid som hobby de bedrev.
Ett kärt besök i Rostock jag ofta tänker på,
När faster Anna-Lisa i brudstol skulle gå.
Hon blev då gårdens husmor och skulle styra här
med man och barn och hem men det var kärt besvär.
Men tiden ilar undan, man är ej bofast här,
Man skiljs från allt här nere, från mödor och besvär.
De har gått över gränsen, de här jag omtalt har
Det enda som nu finnes är minnet - det står kvar.
Nu ätteläggar samlats i stor majoritet
Hur många vi nu äro, ja, vem kan veta det ?
Att släkten har förmerats ju var och en förstår
Vårt stamträd har förgrenats i hundrafemti år.
Väl alltid Rostocks söner har varit kloka män
Med Smålandsbondes seghet de brutit mark och sten
Med mästarhand nog mången själv svarvat stol, byggt gård,
Och om de sina hemma de tagit har god vård.
Som kärnig Smålandsfura står Rostock-släktens kvinns
Stabilt i alla väder, där någon utväg finns.
Fast gikten släkten plågar, humöret de har kvar
Ett arv från gamla fäder allt intill våra dar.
Oh, Rostock-släkt, Du ökas med telningar alltfort !
Och nya släktled kommer, som hitintills det gjort.
Om några år törhända ny samling förestår
Må nya släktled följa de gamla fädrens spår.